Denna rapport analyserar med detaljerad företagsstatistik för åren
1990 till och med 2002 hur den svenska livsmedelsindustrin har påverkats
av EU-medlemskapet. Grunden till studien är att det fanns det stora förväntningar
om att det svenska EU-medlemskapet skulle förändra konkurrensvillkoren
för den svenska livsmedelsindustrin, eftersom införselavgifter och
andra handelshinder tidigare gjorde att svenska livsmedelsföretag till
stor del var verksamma på den svenska marknaden. Det fanns bland annat
farhågor om att stora branscher som mjölk och kött skulle få det
svårt att hävda sig på den gemensamma marknaden. Tiden efter
EU-medlemskapet visar också att den svenska livsmedelsmarknaden i större
utsträckning har blivit en del av en större internationell livsmedelsmarknad
eftersom den svenska exporten och importen av livsmedel har ökat kraftigt.
Denna rapport tar upp tre aspekter av hur det svenska EU-medlemskapet har påverkat
den svenska livsmedelsindustrin och dess företag: marginalerna, produktiviteten
och exportmöjligheterna.
Om konkurrensen ökar på en marknad minskar företagens möjligheter
att ta ut marginaler på produkterna. Det blir helt enkelt svårare
för företag att sätta priser så att de gör stora vinster.
Det svenska EU-medlemskapet skulle därför pressa priserna och minska
marginalerna genom att skärpa konkurrensen på den svenska livsmedelsmarknaden.
Den här rapporten har kommit fram till att:
- Marginalerna för livsmedelsindustrin som helhet, mot förmodan,
i stort sett är desamma före som efter EU-medlemskapet
- Marginalerna har sjunkit för utländska företag, vilket signalerar
att det har blivit lättare för företag att etablera sig på den
svenska marknaden
- Det finns en tendens att marginalerna blivit lägre i tidigare skyddade
livsmedelsbranscher som exempelvis mjölk och kött
Om ett lands gränser öppnas upp för handel med andra länder
finns det flera faktorer som bidrar till att produktiviteten i industrin ökar – det
vill säga företag kan producera mer med samma mängd insatsvaror.
För det första ökar produktiviteten i företagen eftersom
de effektiviserar produktionen för att möta en hårdare konkurrens.
Produktiviteten kan också öka eftersom företagen har större
möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar. För det andra kan
produktiviteten i industrin öka på grund av att det framför
allt är de produktiva företagen som expanderar på en större
och mer konkurrensutsatt marknad. Mindre produktiva och konkurrenskraftiga företag
förlorar helt enkelt marknadsandelar till följd av en hårdnad
konkurrens. Den här rapporten visar att:
- Produktiviteten i industrin är i stort sett densamma före som
efter EU-medlemskapet
- Produktiviteten har ökat i de branscher som redan tidigare var konkurrensutsatta
- Produktiviteten har minskat i branscher som var skyddade innan EU-medlemskapet
- Arbetsproduktiviteten har ökat i samtliga livsmedelsbranscher
EU-medlemskapet skulle som nämnts inte bara öka konkurrensen på den
svenska livsmedelsmarknaden utan även göra det lättare för
svenska företag att konkurrera på den gemensamma marknaden. Förutom
att handelshinder togs bort för att exportera till övriga EU-länder
försvann osäkerhet om att svenska företag skulle få konkurrera
på samma villkor som företag i andra EU-länder. En följd
skulle bli att svenska företag fick mer för sina produkter samtidigt
som ett gemensamt regelverk underlättade för företag att börja
exportera. Detta skulle i sin tur innebära att företag i större
utsträckning kunde gå in och ut exportmarknader när tillfälle
gavs. Den här rapporten visar att:
- Det har blivit betydligt lättare för företag att gå in
och ut ur exportmarknader efter EU-medlemskapet även om detta skedde med
en viss fördröjning
- Det finns en tendens att exportmöjligheterna framför allt har
underlättats för företag inom tidigare skyddade livsmedelsbranscher
Resultaten i denna rapport är delvis förvånande. Resultaten kan
dock spegla att livsmedelsindustrin åren närmast efter EU-medlemskapet
har befunnit sig i en omställningsperiod. En omställningsperiod som
gjort att företag har blivit sittande med mer kapital än vad de har
bruk för och på så sätt gjort att företagen förlorat
produktivitet. Något som talar för att det trots allt har skett en
snabb omställning av produktionen är att arbetsproduktiviteten har ökat
kraftigt. Detta är också en rimlig utveckling då det sannolikt är
en större och mer långdragen process att anpassa tillgången
på kapital som maskiner och anläggningar efter en ny marknadssituation än
antalet sysselsatta.