Möjligheterna att uppnå ett biologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske har under flera år stått i centrum för debatten om den nuvarande och framtida fiskenäringen.

Debatten har i mycket kommit att koncentreras till hushållningen av de begränsade fiskebestånden och det överutnyttjande som kunnat konstateras inom flera områden.

I föreliggande rapport görs en analys av hur en rättighetsbaserad fiskeriförvaltning med individuella kvoter skulle kunna fungera som instrument för att uppnå de övergripande målen. Särskild uppmärksamhet ägnas åt den ekonomiska drivkraft som uppstår då en äganderätt kopplas till fångst- och fiskerätter. Samtidigt påpekas möjligheten till ytterligare förvaltningsåtgärder för att nå de olika målen inom fiskeripolitiken.