Naturbetesmarker och slåtterängar är bland de mest artrika miljöerna i det svenska jordbrukslandskapet och har därför en avgörande betydelse för bevarandet av biologisk mångfald. För att uppfylla kraven i EU:s Naturrestaureringsförordning och de nationella miljökvalitetsmålen krävs att Sverige både bevarar befintliga gräsmarker med höga naturvärden och restaurerar betydande arealer så att de erhåller sådana värden. Eftersom dessa marker främst genererar kollektiva nyttigheter – biologisk mångfald, kulturmiljöer och ekosystemtjänster – vars bevarande kostnader inte kompenseras via marknaden, är ekonomiska styrmedel centrala för att internalisera dessa värden och stimulera lantbrukare att restaurera och bevara dem.